Hösten 1999 var jag nitton år gammal, och jobbade som speciallärare på min gamla högstadieskola. Jag fick ta hand om Micke, femton år. Han hade fått besöksförbud på skolan eftersom han hade satt skräck i både elever och lärare genom sitt aggressiva och våldsamma beteende. Trots att Micke var en värsting av hårdaste sort kom vi överens. Han blev något av en bråkig lillebrorsa för mig. Vi fortsatte hålla kontakten efter att han hade överförts till en specialskola.

Tio år efter vårt första möte är Micke en kriminell, våldsverkande, narkotikaberoende, intelligent, ouppfostrad, lojal, håglös 25-åring. Jag ångrar bittert att jag inte såg till att dokumentera hans väg hit från början, men gjorde bättring 2009 genom att påbörja inspelningen av hans personporträtt.

Pilot och synopsis för dokumentären Utan en chans